Januar har som jeg tidligere har skrevet om vært ekstremt mild i det meste
av Europa og Nordamerika - som de forutgående mange månedene. Nedenfor
bringes det svenske meteorologiske instituttets januaroversikt, som viser at
temperaturene i Sverige lå 2-7,5 grader over normalen i denne måneden (i
Norge var de "bare" 1-6 grader over, dog med de store avvikene i meste-
parten av landet). Når januar har vært mild er det så godt som umulig at
februar (eller resten av vinteren) skulle bli noe annet. Det lille perioden
med noenlunde normale vintertemperaturer varte knapt en uke men er
selvfølgelig kolossalt oppskrytt i mediene. At det er kokende varmt får de
derimot sjelden med seg - hva det nå kan skyldes (det er jo nesten ikke til
å gjette).
Vi har nå et nytt rekordutbrudd av hete over Europa. Det begynte som vanlig
med at temperaturerne i London gikk mot "kokepunktet", og London er nå igjen
det varmeste stedet i hele Europa med femten grader (nesten
sommertemperatur) og også på Island har de sommertemperaturer (rundt pluss
ti) mens store deler av Middelhavsområdet ligger lavere enn dette. Jeg har
til dags dato aldri sett eller hørt en eneste meteorolog eller klimatolog
som bare så mye som har PRØVD på å forholde seg til disse uvanlige
fenomenene, ennsi forklare dem. Hvor i allverden kommer all denne kokende
varmen ute i Atlanteren fra? Nå midt i det som egentlig skal være den
kaldeste perioden i løpet av en normal vinter?
Og tilsvarende varme som hele "vinteren" har viftet inn over Alaska, hvor
temperaturerne bare såvidt har kommet under null? "Subtropiske" høytrykk har
hatt en tendens til å være parkert over Alaska i vinter. Nå får vi et
tilsvarende inn over England (det trekker opp fra Spania, hvor det ofte
ligge store deler av vinteren og sørger for at ørkenen brer seg til dette
landet - som jo egentlig skal få den regn det trenger i vinterhalvåret).
Men klimamodellene for virkningene av økt drivhuseffekt viser klart en
voldsom forsterkning av vestavindsbeltene, og dette er jo hva vi har sett i
de siste fjorten årene. Kanskje det er derfor det er så taust?
Sola har i en periode vært populær blant dem som vil bortforklare drivhus-
trusselen. Nå foreligger i det minste data som dokumenterer at dette ikke
holder.
Karsten Johansen
http://www.dmi.dk/vejr/index.html
Solens indflydelse på klimaet (temperaturkurver osv. kan sees på DMIs
adresse under denne link-overskriften, min anm.)
Formanden for IPCC’s videnskabelige arbejdsgruppe 1, Sir John Houghton,
udtaler nu at op til midten af forrige århundrede udgjorde Solen en
dominerende faktor på klimaets variationer. Dette er i linje med DMI’s
undersøgelser af Solens indflydelse på den nordlige halvkugles
middeltemperatur over land som viser at i løbet af 1980´erne og 1990’erne
afveg temperaturen mere og mere fra en simpel sol-models forudsigelse. Nær
ved slutningen af 1990’erne udgjorde Solens bidrag måske kun halvdelen af
den observerede stigning siden 1970’erne.
Månadens väder, januari 2001
Året inleddes med att ett område med blötsnö förvärrade den redan svåra
situationen för elförsörjningen i södra Sverige, så att cirka 80 000 hushåll
blev utan ström. Sedan följde omväxlande mycket milda och lite mer vintriga
perioder i en blandning, som utmynnade i en för Norrlands del ovanligt mild
januari. Några kraftigare oväder förekom inte och lugnt högtrycksväder
dominerade en lång period under mitten av månaden. Snötäcket var betydligt
tunnare än normalt, speciellt i de västra fjällen.
Milt och snöfattigt
Strömlöst efter blötsnö: Längst i norr låg mycket kall luft kvar en bit in på
det nya året, varvid Vajmat nära Jokkmokk noterade -38° under natten till
nyårsdagen. Redan under nyårsdagen skedde emellertid en övergång till
mildare väder, genom inflytande från ett lågtryck som stannade upp vid
Brittiska öarna och medförde tilltagande sydliga vindar över Sverige. Natten
till den 2 förde den milda luftströmmen upp ett nederbördsområde som gav
blötsnö i norra Götaland och södra Svealand. Många träd som var nedtyngda av
snön som föll strax före nyår, knäcktes av den extra belastningen. Den redan
mycket besvärliga situationen för elförsörjningen förvärrades därvid
ytterligare och omkring 80 000 hushåll var utan ström den 2. Skogsbygderna i
mellersta och norra Götaland samt i södra Svealand var värst utsatta. Även
de fasta telefonförbindelserna drabbades och drygt 5 000 hushåll fick
vidkännas långvariga avbrott.
Milt: De efterföljande nederbördsområdena gav nästan enbart regn i de av
elavbrott drabbade trakterna. Mest föll den 5-6 med 10-20 mm på de flesta
håll upp till och med Dalarna och Hälsingland. Det kompakta snötäcket sjönk
därvid sakta ihop. Från att ha varit så gott som helt snötäckt vid nyår, var
större delen av Götaland och östra Svealand snöfria en vecka senare. I norra
Norrland ökade samtidigt snödjupen något. I gränsen till kall luft över
norra Skandinavien förstärktes nederbördsområdet som berört södra delen av
landet den 5-6 under den 8, då speciellt Bottenvikskusten fick kraftig
nederbörd, Bygdeå i Västerbotten hela 33 mm.
Högtrycksväder: När snöfallet rörde sig in över Finland den 9 utbredde sig
kallare luft över hela landet. Ett högtryck, som låg över Nordsjön den
11-14, försköts in över södra Sverige den 15, och fortsatte att dominera
väderläget fram till den 21. I samband med att molntäcket lättade på en del
håll blev det rejält kallt, till exempel under natten till den 12 då
Nikkaluokta hade -36° och under natten till den 19 då Särna hade -29°. Under
hela perioden 11-21 var det i huvudsak de västra fjälltrakterna som fick
nämnvärd nederbörd, men det var inte fråga om några större mängder. Den 13
och 15 föll dock drygt 10 mm i Katterjåkk i nordvästra Lappland.
Milt och snöfattigt i norr: Över norra Norrland fördes tidvis mycket mild
luft in med västliga vindar, och maximitemperaturen nådde 5-7° den 13-16 i
Kvikkjokk och hela 8° i Luleå den 15. Snötäcket sjönk ihop markant i norra
Norrland under denna period, exempelvis i Kvikkjokk som hade 87 cm den 9 mot
57 cm den 17. I Hemavan i sydvästra Lappland var snödjupet exempelvis endast
7 cm den 31, det i särklass lägsta värdet den sista januari sedan
snödjupsmätningar inleddes 1905. Det tidigare lägsta värdet låg på 23 cm och
uppmättes 1933. Snöbristen i de västra fjälltrakterna var en följd av stora
nederbördsunderskott ända sedan augusti i fjol - i skarp kontrast till
förhållandena i övriga Sverige. Den 19 förekom sannolikt åska i västra
Götaland, trots att det inte föll nämnvärd nederbörd och inte fanns några
mäktiga moln!
Ostadigt och sedan kallare: Den 21-22 skedde en långsam övergång till
ostadigare väder och områden med lätt snöfall trängde in från söder och
sydväst. Den 24 kom ett mer omfattande nederbördsområde in från sydväst och
bland annat Blekinge fick omkring 20 mm, mest som regn. Den 25 hade hela
landet utom fjälltrakterna och norra Norrland plusgrader, men därefter avtog
syd- och sydvästvindarna och temperaturen sjönk långsamt. Från den 29 var
det minusgrader i nästan hela Sverige. Under den 31 kom ännu kallare luft
ner över hela landet med nordostliga vindar och snöbyar gav drygt en
decimeter snö under natten till den 1 februari i bland annat Växjö.
Hans Alexandersson
Temperaturöverskotten i norra Norrland blev mycket stora med som mest drygt
7° och i regel får man gå tillbaka till 1992 eller 1989 för att finna större
avvikelser. I västra Götaland var dock fjolårets januari något mildare än i
år. I sydöstra Norrland och norra Svealand har det på de flesta håll inte
varit temperaturunderskott för hela månaden sedan 1987.
Nederbördsöverskotten blev störst i norra Götaland, västra och inre Svealand
samt på en del håll i sydöstra och östra Norrland. Samtidigt var det
förhållandevis torrt i fjällen och i sydvästra Götaland, vilket också varit
fallet de tre föregående månaderna. Under de senaste fyra månaderna har
Karlstad fått följande avrundade mängder nederbörd i förhållande till
normalvärden: 260, 260, 160 samt 200%. Detta kan jämföras med Hemavans
värden: 50, 70, 40 respektive 35%.
This archive was generated by hypermail 2b29 : Mon Feb 12 2001 - 17:12:44 MET